Närstående behöver stöd och hjälp i den förändring som blir nödvändig efter en traumatisk hjärnskada. En svårare skada är starkt oönskad och vänder upp och ner på det vanliga livet.

Viktiga första steg är att få hjälp att balansera närvaron på sjukhuset med övriga familjebehov, att få hjälp med att förstå varför barnet är förändrat och vad de kan göra för att underlätta för barnet. Familjen behöver vetskap om barnets läkningsfas och stöd i att balansera hopp om förbättring med rädslan för kvarstående men.

I senare fas, om funktionsnedsättningar blivit bestående, är det viktigt att få stöd till accepterandet av att livets förutsättningar har förändrats och att hitta till hur vardagen nu kan te sig på bästa sätt. Även en lättare skada kommer att innebära behov av förändring i familjelivet under det kortare eller längre skede som funktionsnedsättningen kvarstår. Nivån på den stress familjer kan uppleva påverkas enligt Stacin et. al., (2008) bl.a. av svårigheten på skadan, ålder hos barnet, tidigare kroniska livsproblem och sättet att hantera problem.

Uppdaterad 20191011