HJÄRNTRÖTTHET är ett av de vanligaste problemen, oavsett skadans omfattning. Tröttheten eller utmattningen beskrivs
som att den uppkommer ”onormalt hastigt” vid kognitiv ansträngning och leder till svårigheter att hantera vanligtvis enkla uppgifter. Ofta kvarstår besvären under lång tid och påverkar såväl arbetsförmåga som vardagsliv. Exempelvis kan priset man betalar för att räkna huvudräkning, delta i ett intensivt möte eller gå på bio vara att man måste vila i två dagar.

EXEKUTIVA FUNKTIONER kan liknas vid dirigenten som bl.a. hjälper till att förstå intryck, skapa en tidslinje för aktiviteter och att förändra beteende utifrån omständigheterna. De är nära kopplade till motivation, initiativ, uppmärksamhet, att organisera och planera vilket är avgörande ör att klara skola och arbetsliv. Problem med exekutiva förmågor eller hjärntrötthet kan tolkas som lathet eller slarv om man inte känner till bakgrunden.

Motoriska funktionsnedsättningar

Motoriska svårigheter är vanligt och kan vara variera mycket. De kan t.ex. visa sig som nedsatt muskelkontroll i en sida, försämrad gång- och balansförmåga samt förändrad muskeltonus.  

Flerfunktionsnedsättning

Förvärvade hjärnskador kan ofta resultera i både kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar som medför en stor livsförändring både för den som skadas och dennes närstående. Det skapar behov av frekventa vård- och myndighetskontakter för olika typer av stöd i vardagen, såsom hemtjänst, LSS-insatser, färdtjänst, bostadsanpassning, hjälpmedel etc.

Beteendestörning

Problem med känsloliv, beteende och personlighet efter en hjärnskada har flera anledningar. Trötthet till följd av kognitiv eller fysisk överbelastning sänker förmågan till impulskontroll. Känslomässiga svårigheter med att tvingas acceptera en ny identitet med minskade förmågor och möjligheter kan ta sig olika uttryck. Beteendeförändringar kan även bero på att strukturer som direkt påverkar den sociala funktionen har skadats t.ex. snabb förståelse av sociala sammanhang eller reglering av sociala beteenden. Det kompliceras ytterligare när personen med hjärnskada har en bristande insikt i sina svårigheter, då det blir svårt att tillgodogöra sig rehabilitering.

Även om det finns vissa mönster av olika funktionsstörningar är varje person och hjärnskada unik och därför måste man vara medveten om att varje person som drabbas av förvärvad hjärnskada har sina unika funktionsnedsättningar och problem till följd av hjärnskada. Det ställer stora krav på samhällets stödfunktioner. Konsekvenserna efter en traumatisk hjärnskada leder ofta till ett långvarigt, ibland livslångt, stödbehov.

Konsekvenser i ett längre perspektiv

Vuxna

Konsekvenserna av hjärnskadan kan leda till svårigheter att utföra olika aktiviteter och ger därmed problem med delaktighet i familje-, arbets- och samhällslivet. Kognitiva och emotionella svårigheter utgör generellt ett större problem för individen i det längre tidsperspektivet än de motoriska. Svårigheter i form av passivitet och bristande insikt innebär en särskild utmaning som bl.a. kan leda till lägre förståelse för de egna behoven och en bristande motivation i rehabiliteringen.

De relationsmässiga och beteendemässiga konsekvenserna är ofta knutna till kognitiva svårigheter, t.ex. koncentrationssvårigheter, minnesproblem, svårigheter att planera och strukturera, liksom problem att bedöma den egna förmågan (Griffen and Hanks 2014).

Ett av de vanligaste problemen efter TBI, oavsett skadans omfattning, är den utmattningsbenägenhet som kommit att kallas ”hjärntrötthet” ( Johansson and Rönnbäck 2014) eller ”fatigue” ( den uppkommer ”onormalt hastigt” och leder till svårigheter att hantera vanligtvis enkel sortering och bearbetning av information. Ofta kvarstår besvären under lång tid (O’Connor et al. 2005) med negativa konsekvenser för såväl arbetsförmåga som normalt vardagsliv i övrigt, eftersom det påverkar möjligheten att delta i aktiviteter och upprätthålla relationer (Lannsjö et al. 2009). Forskning för att utveckla metoder för behandling och rehabilitering pågår. Symtomlindring har påvisats med användande av stressreducering via mindfulness (Johansson et al. 2012), ljusterapi (Sinclair et al. 2014), samt behandling med farmakologiska preparat (Johansson et al. 2015).

Barn

Barn och vuxna påverkas olika av en förvärvad hjärnskada. Barnets hjärna är under utveckling och en kvarstående funktionsnedsättning kommer t.ex. att drabba senare utvecklingssteg. Rehabiliteringen måste anpassas till barnets utvecklingsnivå och rehabilitering av barn och vuxna har därför delvis olika kompetensbehov. De långsiktiga konsekvenserna hos barn påverkas främst av skadans omfattning, ålder vid skadan, typ av behandling och hur nätverket hanterar hjärnskadesymtomen. De flesta med hjärnskakning blir symtomfria inom tre månader, men även inom denna grupp finns risk för kvarstående symtom. Ju svårare skadan är, desto större är risken för kvarstående funktionsnedsättning, men variationen mellan individerna är stor.