År 2009 infördes en ny bestämmelse i SoL 5 kap. 10§ som anger att socialnämnden ”ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”. Som stöd för tillämpningen utarbetade Socialstyrelsen 2016 en vägledning ”Stöd till anhöriga – vägledning till kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen”. Den riktar sig till verksamhetsansvariga för kommunerna, chefer på olika nivåer, handläggare och personal som arbetar med olika insatser så att bestämmelsen tillämpas fullt ut.

Det finns olika former av stöd till anhöriga och dessa stöd ser olika ut för anhöriga till äldre, långvarigt sjuka och personer med funktionsnedsättning. Det finns insatser inom LSS och socialtjänst direkt till den som har en funktionsnedsättning som ger avlastning till den anhörige som t.ex. hemtjänst, dagverksamhet eller korttidsboende.

Hur mycket stöd som finns för anhöriga och vilka regler som styr är olika i varje kommun. Riksrevisionen har påtalat de stora skillnaderna mellan kommunerna i landet i vilket anhörigstöd som erbjuds och att många kommuner inte ger något stöd alls.

Anhöriga vill veta vilken hjälp och stöd som går att få, hur man söker denna hjälp och vad man har rätt till enligt lagen. Tre av fyra anhöriga känner inte till det. Två av tre anhöriga vet inte heller vem man ska kontakta inom sjukvård eller socialtjänst om man behöver råd och stöd. Man efterlyser även bättre samverkan mellan olika huvudmän. (Nka, www.anhoriga.se)

Avlösarservice enligt LSS

Avlösarservice i hemmet är en av de tio insatserna i LSS. Den enskilde har rätt till avlösarservice i hemmet om hen tas om hand av föräldrar eller anhöriga som behöver egen tid. Att få avlösning kan vara en förutsättning för att kunna koppla av eller göra andra saker som den funktionsnedsatte inte kan vara med på.

I LSS-propositionen 1992/93:159 sid 76 finns en särskild text om vikten av att se till att vuxna funktionsnedsatta får denna insats, eftersom deras anhöriga i många fall gör stora och tunga insatser.

Om den enskilde inte är berättigad till personlig assistans på grund av för lite eller inga grundläggande behov, kan avlösarservice enligt LSS kombineras med hemtjänst enligt SoL.

Vilket stöd finns?

Det finns en hel del stöd att få men kunskapen är spridd och spretig. Det är stora skillnader mellan kommunerna när det gäller vilket stöd som erbjuds anhöriga. Kommunerna saknar rutiner för utredning av anhörigas situation och behov av stöd. Varken Socialstyrelsen eller IVO har bedrivit någon riktad tillsyn av det kommunala anhörigstödet. Det saknas en struktur och rutiner för samarbetet mellan landstinget och socialtjänsten när det gäller stöd till anhöriga. Många anhöriga har långvarig kontakt med sjukvården, men landstingen/regionerna arbetar inte systematiskt med stöd till anhöriga.

Insikten om behovet av anhörigstöd är stor men än lyser de praktiska lösningarna med sin frånvaro. Mycket ansvar för anhörigstöd läggs på kommunerna. De har valt att lösa detta ansvar på olika sätt. I många kommuner finns en s.k. anhörigkonsulent. I de flesta kommuner har anhörigstödet bedrivits i projektform. Det är ovanligt att anhörigperspektivet beaktas i styrdokument och rutiner. Kommunerna dokumenterar inte anhörigkontakter och därför saknas nationell statistik över anhörigstödet. Det är dock fullt möjligt att föra mängdstatistik.

Enligt SoL ska all socialtjänst bedrivas med god kvalitet. Därför är kommunen också skyldig att skaffa sig kunskap om sin anhörigverksamhet, vilken omfattning den har och vilken effekt den får. Om en anhörig söker stöd och kontakt för sig själv kan kommunen bevilja stödsamtal eller stödkontakt som ett biståndsbeslut. Den anhöriga blir då ett är ärende och ska bli föremål för dokumentation.

Uppdaterad 20190926